Akter-Kastellet
Moffa & Co
Moffas@Spray.se
071209
Vårdingelåten
Alen har kottar, alens ved är röd, alen växer vid källan. MilkRiverUniversity ligger vid Akterkastellet. Rötterna har växt genom flotten och släpar fram och tillbaka på botten; ligger flotten still blir den jordad; så är det!
Jorden kretsar kring solen, först längre och längre ut; sedan längre in. Det blir kallt, sedan varmt, och så kallt igen, precis som på flotten. Den som inte klarar klimatväxlingar kan gå hem, men där är det likadant; vart ska vi gå? aj,aj, aj, vi måste kapa trossarna och följa strömmen, mot Söderhavet till Pippis pappa Långstrump.
Nu tar vi upp drivankaret och driver genom MilkRiver fram till Nysund, under bron fram till rännan in till sågen. Faen vet hur vi kom förbi Mölnbo genom ån till Sillen. Norra Stene skymtar, bautastenen, kalkungnen, Birgitta likaså, hu vad det går; nu är vi framme vid Trosaån och fastnar här och där; hur gick det med åränsningen. Kommer dock loss och när natten sover och månen lyser drivir vi till havs.
Vi sitter runt en speleman, en gamal violin som sprider ton och takt kring flotten, mens alla vi som följde med har nog att överleva. Vårdinge är långt ifrån, men låten
följer oss till fjärran land; vi hamnar i Karibien och letar efter han som flytt, som skulle gifta sig en gång med Anna ifrån viken mitt emot, hon som tog sig väg till närmsta stad och fick en son, och se´n en dotter utav börd.
HannaVanna hör musiken ifrån Putten, söker finna greppen på psalmidikon, men askultanten söker hennes blygd och skänker henne balalajkan. Vid gamla dar är flottens reglar spröda utav alla små inunder jorden, och träden gett sin energi igen; vi sitter på café och surplar kaffe, och in i rummet kommer all en och en, och två och två, och Anna sätter sig till bords för att en påtår få.
Det här är början, och det här är slutet, här är börjar HannaVannas sång om Svartputten, en ballad om Anna kärlekskrank, som tog farväl av gubben Ulrik uti dalen, men glömde aldrig hjärtevännens sin; Johannis som var han som hamna i Karibien och fick en brud så brun och rund och fin; som kunde sjunga bluse till violin. Det är den tid då arbetare strejkade för hem och fosterland, strax innan prosten dog och Annas pojk försvann...
måndag 7 december 2009
söndag 6 december 2009
Livet finns här och där...
Akter-Kastellet
Moffa & Co
Moffas@Spray.se
061209
Rent och snyggt, men...
Det blev en fantastisk aktivitet på flotten, helt utan föräldrars gnat och tjat. Skurborstar, långborstar och skrapor var i ständig rörelse, Moffa kunde knappt tro sina ögon, och vips var däcket rent och snyggt, men... överallt kunde Moffas rumpnissar inte komma åt.
Om sanningen ska fram kom flotten aldrig ut, ett drivankare gjorde att den inte drev alltför mycket i sidled. Dessutom var den fastjord vid både björken och bryggan; man kan säga att den var angjord för evigt, med en enda uppgift: Att vara ett embryo för en läroanstallt: MilkRiverUniversity.
En annan källa är Nådhammar anno 1858. Två bröder kom dit och började ett jättestort projekt, de lade grunden till den rörelse i världen som vi kallar Arla Foods. Bröderna hette Hildemar och Wilhelm Lidholm, och dessa giganter kom precis lagom för att se ångloken tuffa förbi 1861, vilket möjliggjorde för dem att sända mjölk till Stockholm. Och där lät de en rörelse växa fram som man kallade Mjölkcentralen.
För att återvända till flotten och MilkRiverUniversity, så måste vi inse att dessa begrepp knappast hör ihop, om man inte har någon fantasi, men har man det kan en vision presenteras hur lätt som helst. Hur så? - Jo, det är nu så att en avskrubbning av decket på det viset som här skedde, inte kan döda liv som finns i alla skrevor och skarvar på däcket, och även om man kunde det skulle man ändå inte kunna få bort sådant som växer i det lilla. Nu ska du få höra vad som hände, och händer här i världen där det finns vatten.
Redan nästa år växte en massa mossa på däcket, och efter två år fanns där ett antal små låga al-buskar. Alen växer vid källan, alens ved är röd, sa min mamma när jag var liten. Snart kom också olika gräs, och hela tiden kom en massa fågelskit, de var bra för allting annat på flotten. Alen växte och blev meterhög medan flotten låg där under björken; nu kom även småbjörkar, precis som när grunda sjöar växer igen. De blir alkärr och sedan björkkärr; sedan kommer tallar här och där. Sist kommer granarna. Så har det varit länge, uppe i skogen där Svartputten, det spännande skogsögat ligger. Granarna har kommit längst ut där sjöstranden var en gång, nu finns det vatten i mitten där Moffa & Co gjorde sitt experement med en transistorradio; men det var långt senare än MilkRiverUniversity bildades.
Numera är flotten en oas för änder som har sina bon där. Al-buskarna har blivit trän som är tre meter höga, björkarna likadana, men idag finns det några få små tallar och en gran som är mycket liten. Vad skulle pojkarna säga om de fick se sin fina flotte helt förvandlad, när naturen fått råda och ingen mänsklig hjärna varit där och manipulerat tidens gång. Jag tror jag vet: - Va i helvete!
Moffa & Co
Moffas@Spray.se
061209
Rent och snyggt, men...
Det blev en fantastisk aktivitet på flotten, helt utan föräldrars gnat och tjat. Skurborstar, långborstar och skrapor var i ständig rörelse, Moffa kunde knappt tro sina ögon, och vips var däcket rent och snyggt, men... överallt kunde Moffas rumpnissar inte komma åt.
Om sanningen ska fram kom flotten aldrig ut, ett drivankare gjorde att den inte drev alltför mycket i sidled. Dessutom var den fastjord vid både björken och bryggan; man kan säga att den var angjord för evigt, med en enda uppgift: Att vara ett embryo för en läroanstallt: MilkRiverUniversity.
En annan källa är Nådhammar anno 1858. Två bröder kom dit och började ett jättestort projekt, de lade grunden till den rörelse i världen som vi kallar Arla Foods. Bröderna hette Hildemar och Wilhelm Lidholm, och dessa giganter kom precis lagom för att se ångloken tuffa förbi 1861, vilket möjliggjorde för dem att sända mjölk till Stockholm. Och där lät de en rörelse växa fram som man kallade Mjölkcentralen.
För att återvända till flotten och MilkRiverUniversity, så måste vi inse att dessa begrepp knappast hör ihop, om man inte har någon fantasi, men har man det kan en vision presenteras hur lätt som helst. Hur så? - Jo, det är nu så att en avskrubbning av decket på det viset som här skedde, inte kan döda liv som finns i alla skrevor och skarvar på däcket, och även om man kunde det skulle man ändå inte kunna få bort sådant som växer i det lilla. Nu ska du få höra vad som hände, och händer här i världen där det finns vatten.
Redan nästa år växte en massa mossa på däcket, och efter två år fanns där ett antal små låga al-buskar. Alen växer vid källan, alens ved är röd, sa min mamma när jag var liten. Snart kom också olika gräs, och hela tiden kom en massa fågelskit, de var bra för allting annat på flotten. Alen växte och blev meterhög medan flotten låg där under björken; nu kom även småbjörkar, precis som när grunda sjöar växer igen. De blir alkärr och sedan björkkärr; sedan kommer tallar här och där. Sist kommer granarna. Så har det varit länge, uppe i skogen där Svartputten, det spännande skogsögat ligger. Granarna har kommit längst ut där sjöstranden var en gång, nu finns det vatten i mitten där Moffa & Co gjorde sitt experement med en transistorradio; men det var långt senare än MilkRiverUniversity bildades.
Numera är flotten en oas för änder som har sina bon där. Al-buskarna har blivit trän som är tre meter höga, björkarna likadana, men idag finns det några få små tallar och en gran som är mycket liten. Vad skulle pojkarna säga om de fick se sin fina flotte helt förvandlad, när naturen fått råda och ingen mänsklig hjärna varit där och manipulerat tidens gång. Jag tror jag vet: - Va i helvete!
Ett par gamla reglar...
Akter-Kastellet
MoffaFridolin
061209
Moffas@Spray.se
Flotten
Vi åkte skriskor den vintern, isen var tjock och ren från snö den helgen; när vi kom rakt under stora kraftledningen, i MilkRiver, låg den fastfrusen och omöjlig att rubba. Ett gammalt fastfruset fisknät fanns det där i en fastspikad låda. Nästa helg fanns den också där, men då isen gått upp var den försvunnen. Det klart att man började fundera vem som förlorat sin flotte, eller vilka, för att det var några pojkar det förstod jag. En vuxen skulle fiska i båt, men en pojke som läst Mark Tweins böcker om pojken som flydde från sina förföljare, på en flotte neråt New Orleans på Missisippifloden, skulle mycket väl kunna tillbringa flera timmar med att spika ihop ett "fartyg" som skulle bringa hem stora gäddor och en och annan gös; kräftor i stora mått skulle man hova upp frampå höstkanten. Så var det, men nu hade flotten flutit iväg mot någon strand, där kanske andra grabbar skulle ägna sig åt något nyttigt ett tag, kanske en hel sommar.
Men så blev det inte. På Akter-Kastellet hade Moffa och hans barnbarn slagit till. Meningen var ju att de skulle segla till Kurreduttön och rädda Pippis pappa, Efraim Långstrump, men så hade FiaKanKälv lett dem åt fel håll när de kom från Långbroån och skulle ut i Mölnboån. Hennes oförstånd fick dem att bilda ett bolag till slut, det som är känt som Moffa & Co. En granne till morfar hade fått höra att flotten kommit obemannad och lagt till på deras strand och att en annan granne varit vänlig nog och angöra flotten vid hans båt och så hade han kört den över till viken på andra sidan sjön, Oxsundsviken, eller Oxviken som vi säger. Det var förresten därifrån Vatt-Anna kom, från stugan en bit upp invid gränsen mellan Nådhammar och Hjortsberga.
Nåväl, eftersom alla Moffas rumpnissar inte var särskil gamla, och deras fantasi stod på topp, fick de min systerson till att hämta flotten och bogsera den hem till den stora björken på Akter-Kastellet; Mamma ma och Lilla i följde med på färden fram och tillbaka. När de kom iland gjorde de fast flotten och inspekterade den; hel men inte ren. I flygande fläng gick Kapten Persson, FiaKanKälv och MoaPinYin, samt MaskisenMaxDartanYang, ombord på flytetyget som man hade kapat. Messias Med Missilen stod och gapade, han ville också vara med. Till slut fick han sin vilja fram, som vanligt, och nu blev det en jäkla fart på detta fyra kvadratmeter stora byggnadsverk.
MoffaFridolin
061209
Moffas@Spray.se
Flotten
Vi åkte skriskor den vintern, isen var tjock och ren från snö den helgen; när vi kom rakt under stora kraftledningen, i MilkRiver, låg den fastfrusen och omöjlig att rubba. Ett gammalt fastfruset fisknät fanns det där i en fastspikad låda. Nästa helg fanns den också där, men då isen gått upp var den försvunnen. Det klart att man började fundera vem som förlorat sin flotte, eller vilka, för att det var några pojkar det förstod jag. En vuxen skulle fiska i båt, men en pojke som läst Mark Tweins böcker om pojken som flydde från sina förföljare, på en flotte neråt New Orleans på Missisippifloden, skulle mycket väl kunna tillbringa flera timmar med att spika ihop ett "fartyg" som skulle bringa hem stora gäddor och en och annan gös; kräftor i stora mått skulle man hova upp frampå höstkanten. Så var det, men nu hade flotten flutit iväg mot någon strand, där kanske andra grabbar skulle ägna sig åt något nyttigt ett tag, kanske en hel sommar.
Men så blev det inte. På Akter-Kastellet hade Moffa och hans barnbarn slagit till. Meningen var ju att de skulle segla till Kurreduttön och rädda Pippis pappa, Efraim Långstrump, men så hade FiaKanKälv lett dem åt fel håll när de kom från Långbroån och skulle ut i Mölnboån. Hennes oförstånd fick dem att bilda ett bolag till slut, det som är känt som Moffa & Co. En granne till morfar hade fått höra att flotten kommit obemannad och lagt till på deras strand och att en annan granne varit vänlig nog och angöra flotten vid hans båt och så hade han kört den över till viken på andra sidan sjön, Oxsundsviken, eller Oxviken som vi säger. Det var förresten därifrån Vatt-Anna kom, från stugan en bit upp invid gränsen mellan Nådhammar och Hjortsberga.
Nåväl, eftersom alla Moffas rumpnissar inte var särskil gamla, och deras fantasi stod på topp, fick de min systerson till att hämta flotten och bogsera den hem till den stora björken på Akter-Kastellet; Mamma ma och Lilla i följde med på färden fram och tillbaka. När de kom iland gjorde de fast flotten och inspekterade den; hel men inte ren. I flygande fläng gick Kapten Persson, FiaKanKälv och MoaPinYin, samt MaskisenMaxDartanYang, ombord på flytetyget som man hade kapat. Messias Med Missilen stod och gapade, han ville också vara med. Till slut fick han sin vilja fram, som vanligt, och nu blev det en jäkla fart på detta fyra kvadratmeter stora byggnadsverk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
