Din plats i solen...

Akter-Kastellet
Moffa & Co
Moffas@Spray.se
071209

Vårdingelåten

Alen har kottar, alens ved är röd, alen växer vid källan. MilkRiverUniversity ligger vid Akterkastellet. Rötterna har växt genom flotten och släpar fram och tillbaka på botten; ligger flotten still blir den jordad; så är det!

Jorden kretsar kring solen, först längre och längre ut; sedan längre in. Det blir kallt, sedan varmt, och så kallt igen, precis som på flotten. Den som inte klarar klimatväxlingar kan gå hem, men där är det likadant; vart ska vi gå? aj,aj, aj, vi måste kapa trossarna och följa strömmen, mot Söderhavet till Pippis pappa Långstrump.

Nu tar vi upp drivankaret och driver genom MilkRiver fram till Nysund, under bron fram till rännan in till sågen. Faen vet hur vi kom förbi Mölnbo genom ån till Sillen. Norra Stene skymtar, bautastenen, kalkungnen, Birgitta likaså, hu vad det går; nu är vi framme vid Trosaån och fastnar här och där; hur gick det med åränsningen. Kommer dock loss och när natten sover och månen lyser drivir vi till havs.

Vi sitter runt en speleman, en gamal violin som sprider ton och takt kring flotten, mens alla vi som följde med har nog att överleva. Vårdinge är långt ifrån, men låten
följer oss till fjärran land; vi hamnar i Karibien och letar efter han som flytt, som skulle gifta sig en gång med Anna ifrån viken mitt emot, hon som tog sig väg till närmsta stad och fick en son, och se´n en dotter utav börd.

HannaVanna hör musiken ifrån Putten, söker finna greppen på psalmidikon, men askultanten söker hennes blygd och skänker henne balalajkan. Vid gamla dar är flottens reglar spröda utav alla små inunder jorden, och träden gett sin energi igen; vi sitter på café och surplar kaffe, och in i rummet kommer all en och en, och två och två, och Anna sätter sig till bords för att en påtår få.

Det här är början, och det här är slutet, här är börjar HannaVannas sång om Svartputten, en ballad om Anna kärlekskrank, som tog farväl av gubben Ulrik uti dalen, men glömde aldrig hjärtevännens sin; Johannis som var han som hamna i Karibien och fick en brud så brun och rund och fin; som kunde sjunga bluse till violin. Det är den tid då arbetare strejkade för hem och fosterland, strax innan prosten dog och Annas pojk försvann...