Livet finns här och där...

Akter-Kastellet
Moffa & Co
Moffas@Spray.se
061209

Rent och snyggt, men...

Det blev en fantastisk aktivitet på flotten, helt utan föräldrars gnat och tjat. Skurborstar, långborstar och skrapor var i ständig rörelse, Moffa kunde knappt tro sina ögon, och vips var däcket rent och snyggt, men... överallt kunde Moffas rumpnissar inte komma åt.

Om sanningen ska fram kom flotten aldrig ut, ett drivankare gjorde att den inte drev alltför mycket i sidled. Dessutom var den fastjord vid både björken och bryggan; man kan säga att den var angjord för evigt, med en enda uppgift: Att vara ett embryo för en läroanstallt: MilkRiverUniversity.

En annan källa är Nådhammar anno 1858. Två bröder kom dit och började ett jättestort projekt, de lade grunden till den rörelse i världen som vi kallar Arla Foods. Bröderna hette Hildemar och Wilhelm Lidholm, och dessa giganter kom precis lagom för att se ångloken tuffa förbi 1861, vilket möjliggjorde för dem att sända mjölk till Stockholm. Och där lät de en rörelse växa fram som man kallade Mjölkcentralen.

För att återvända till flotten och MilkRiverUniversity, så måste vi inse att dessa begrepp knappast hör ihop, om man inte har någon fantasi, men har man det kan en vision presenteras hur lätt som helst. Hur så? - Jo, det är nu så att en avskrubbning av decket på det viset som här skedde, inte kan döda liv som finns i alla skrevor och skarvar på däcket, och även om man kunde det skulle man ändå inte kunna få bort sådant som växer i det lilla. Nu ska du få höra vad som hände, och händer här i världen där det finns vatten.

Redan nästa år växte en massa mossa på däcket, och efter två år fanns där ett antal små låga al-buskar. Alen växer vid källan, alens ved är röd, sa min mamma när jag var liten. Snart kom också olika gräs, och hela tiden kom en massa fågelskit, de var bra för allting annat på flotten. Alen växte och blev meterhög medan flotten låg där under björken; nu kom även småbjörkar, precis som när grunda sjöar växer igen. De blir alkärr och sedan björkkärr; sedan kommer tallar här och där. Sist kommer granarna. Så har det varit länge, uppe i skogen där Svartputten, det spännande skogsögat ligger. Granarna har kommit längst ut där sjöstranden var en gång, nu finns det vatten i mitten där Moffa & Co gjorde sitt experement med en transistorradio; men det var långt senare än MilkRiverUniversity bildades.

Numera är flotten en oas för änder som har sina bon där. Al-buskarna har blivit trän som är tre meter höga, björkarna likadana, men idag finns det några få små tallar och en gran som är mycket liten. Vad skulle pojkarna säga om de fick se sin fina flotte helt förvandlad, när naturen fått råda och ingen mänsklig hjärna varit där och manipulerat tidens gång. Jag tror jag vet: - Va i helvete!